linnorickard

Jag har aldrig vart stolt över mig, vem jag är. självförtroende för mig har vart upp och ner. nåt som man har jobbat sig till. just nu är det på topp, och det är mkt tack vare alla som finns runt omkring mig, som jag vet finns där och stöttar, och det är många, det kan jag inte ljuga om.

Jag känner att jag kan klara av vad jag vill, bara jag ger mig fan på att jag ska klara det så gör jag det med. så känner jag just nu, jag har båda fötterna på jorden och vågar säga vad jag tycker och tänker. det är inte alltid lätt, men jag jobbar på det. tänker hela tiden, jag klarar detta, för jag vet att jag gör det, om jag bara tror på mig själv, det är det som krävs. hur svårt kan det vara? egentligen.

idag hade jag fått ett meddelande som var riktat till mig som person. jag satt och fundera länge innan jag bestämde mig för att svara, men inte alls nåt elakt tillbax, utan lugnt och sansat ett moget svar. jag var stolt över mig själv, dels för att jag inte haka upp mig på vad som skrevs och sen för att jag tog de lugnt när jag svarade. nu väntar jag bara spänt på ett svar. kan passa på att säga att jag inte klarat detta om jag inte hade haft rickard som stöd, jag antar det. men allt känns bra.

jag låter inte saker och ting tryckas ner på mig, jag mår bra, jag orkar saker, de personer som jag behöver finns vid min sida, och det är jag glad över. jag trodde aldrig att de kunde bli så bra. hoppas denna känslan stannar länge.

Nu är det bara jag och jojjo, vi har en sak att fixa, men det kommer gå bra, jag är säker på det, jag tvivlar inte, vi står upp för varann, vi finns för varann och vi lever med varann.!