Att ägna en tanke..!

Jag och säkert många andra i Sverige kommer idag att ägna en tanke åt Riccardo, som blev misshandlad till döds i fredags. Jag vet inte vem han var, men ändå blir jag skakad och får upp en tänkte i huvudet; Vart är samhället på väg?

Vad är det inte som har gått upp i dessa 5 pojkars huvud som ger sig på en ensam försvarslös kille och misshandlar han så svårt att han dör? Det intressenta blir ju att höra vad dom säger i förhör om varför dom mördade Riccardo? För jag tror inte Riccardo hade gjort dom något. Och om dom han hade det förstår jag ändå inte varför 5 killar ska ge sig på en ensam kille och slå ihjäl honom? Det anser jag inte är rätt.. Jag har växt upp väl uppfostran om att våld löser inte problem, och det gör det verkligen inte, det enda dessa grabbarna lyckats med är att sätta sig själva i ett större problem och samtidigt göra sig av med en människas liv. Men till vilken nytta? För att dom ska slippa en kille mindre som dom stört sig på? Det är helt sinnesjukt rubbat om vad som egentligen snurrar runt i de 5 killars huvud.

Läste också att dom här killarna betett sig som idioter innan, då var det på en annan fest, och dom hade sprungit runt med påkar och slagit en kille helt blodig på marken. Jag sitter fortfarande och funderar utan svar, till vilken nytta?

Sedan kommer jag till en annan tanke? Är det synd om pojkarna eller om föräldrarna egentligen? Under vilka förhållanden har dom här killarna växt upp? Med inte tillräckligt insatta föräldrar som brytt sig? Eller föräldrar som bara misslyckats med en uppfostran? Jag kan ändå inte förstå vad man om föräldrer tänker med om man har ett barn som 15 år och ute gör sånna här brutala saker om natten? Fattar inte föräldrarna eller skiter dom bara i det? Är dom likadana kanske?  Vem vet? Men vad gör man som förälder om ens 15-åriga son tas in för misstanke om mord? Jag hade aldrig förlåtit om det var mitt barn.

Men vart är samhället på väg? Ska man inte ens våga gå utanför dörren för att va rädd för att åka på stryk? Det är helt sjukt. Jag trodde det var Sverige vi levde i. Tyvärr är så fallet, och man kan ju inte ens gå säker längre känns de som.. Tänk en gång extra innan ni gör nåt, och krama om dom ni verkligen älskar och berätta det för dom, för sen kan det vara för sent..!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0