linnorickard

jag vill ingenting, känner inte för att göra något. orkar ingenting. vad vill jag egentligen? varför känner jag såhär? detä r inte rättvist, det är inte det.
Varför gör du såhär mot mig, varför gör jag det mot mig själv?
livet är inte rättvist, varför ska vissa få ta alla slag, medans andra inte får ett enda? varför, det är så orättvist, jag orkar inte längre, vill inte mer...
vet inte vart jag ska ta vägen, vart kan man gå? ingenstans, det spelar ingenroll åt vilket håll man vänder sig om, för dom människorna man väntar sig ska stå där existerar inte, dom finns inte där man vill ha dom, finns ingenstans.
vet inte om jag nånsin mått såhär, varför kan du inte bara förstå? Ni? mitt psyke pallar inte mer, å nusitter ni alla där och skrattar å kallar mig emo eller nåt, gör de då, ingen kan förstå om man själv inte är jag, å det finns ingen mer Linn.
Jag fattar inte ens varför jag förlåter dig? är du värd det, egentligen? neej, inte nånstans, ändå vill jag hjälpa dig, oss. utan dig är jag ingenting, ust nu är jag ingenting för de känns inte som du finns längre, för mig är du numera bara..död.
jag vill bara skrika, slå dig, hårt, så du kan förstå hur mycket jag hatar dig, för det är det jag gör, innerst inne är du no one för mig längre. för allt du gjort, all skit du gett mig, allt.
jag kan aldrig förlåta dig för det du gjort, du har rätt, och det tänker jag inte göra heller, aldrig i hela mitt liv, för det förtjänar inte du, tyvärr får du mer än vad du förtjänar, du får mig.
du har fått mig att tänka, väldigt mycket, för mkt. jag vet inte längre, hur länge ska jag orka, jag vill, men vet inte om jag kan, frågan är bara, är jag stark nog?