linnorickard

För ca 1½ år sedan hände nog de värsta jag någonsin vart med omm personligen, och jag har vart med om mycket.

Jag var ensam hemma och satt framför datorn och lyssna på musik och chattade med Rickard. Vi var ibte så bra vänner då, vi bråkade och så. Jag kommer inte ihåg vad vi prata om, men jag var redan pyskiskt inlabil pga av allt vi gått igenom och detta gjorde inte saken bättre. Helt plöstligt kände jag hur jag fick svårt att andas och en pressande känsla mot bröstet, sen blev det bara svart och jag ramlade ihop. JAg låg och skaka och försökte ställa mig men det gick inte så bra, jag slog i huvudet i golvet skithårt flera gånger och tillslut var jag så arg på mig själv att jag slog  i de fler gånger mycket hårdare. Jag fick såklart sjukt mkt panik och trodde jag skulle dö, men lyckades kravla mig till min säng och lugna mig. Krampen slutade och det var över, trodde jag. Jag hade då blockat alla känslor och ville göra något idiotiskt, jag brydde mig inte om jag skulle dö, bryta alla benen eller om inget skulle hända, jag var totalt hjärnblockad, inte rädd för något. Jag hoppade ut genom mitt fönster på andra våningen. Jag klarade mig fint, tror jag. Jag brydde mig inte. Jag hade drabbats av en panikångestattack.